Digital källkritik, mediekunnighet och kritiskt tänkande – didaktiska utmaningar

På Skolverkets Lärportalen ligger nu en intressant översikt av Thomas Nygren och Fredrik Brounéus på ämnet ”Källkritik i digitala medier – en didaktisk utmaning”. Här finns en rad matnyttiga resonemang från aktuell forskning.

Bland annat lyfter författarna fram nyare rön som gör det rimligt att anta att svenska ungdomar är ”sämre än de själva tror på källkritik i digitala världar. En felaktig självbild utgör i sig en didaktisk utmaning vid undervisning i källkritik, eftersom det krävs självdistans och självkritik för att kunna ta till sig ny information och tänka om.” Detta ligger enligt min mening ganska nära de utmaningar för undervisning som olika former av bias utgör, och som också lyfts fram i en del nyare forskning.

Nygren/Brounéus går också in på frågan om ämneskunskap och digitala färdigheter, ”disciplinary literacy”, och menar att detta är en angelägen kombination för skolan att ge elever.

I anslutning till detta kan man nämna en ny studie kring kritiskt tänkande och ämneskunskaper som bl.a. Nygren är medförfattare till. Även om mer forskning behövs så kan man nog säga att studien ger ett ganska gott stöd för tesen att kritiskt tänkande är avhängigt ämneskunskaper och inte på något enkelt vis kan läras ut som generell förmåga. God förmåga till kritiskt tänkande i ett ämne medför uppenbarligen inte samma förmåga i andra ämnen. Frågorna diskuteras närmare här, inklusive en intervju med Nygren. Det ska väl understrykas att definitionen av kritiskt tänkande (eller kritiskt förhållningssätt) inte är helt självklar och förtjänar en löpande diskussion i sig.

Några citat från en artikel om studien:

”– Vi blev rätt så överraskade över hur tydliga resultaten var och att kritiskt tänkande var så tätt kopplat till ämnesspecifika kunskaper. Resultaten är en tydlig kontrast till vanliga uppfattningar om att kritiskt tänkande är en generell förmåga, säger Thomas Nygren.

Mer än källkritik

Arbete med källkritik har blivit vanligt i skolan men det är viktigt att notera att kritiskt tänkande är mer än källkritik.

– Skolorna är aktiva i att lära ut källkritik men kritiskt tänkande är så mycket mer och det måste vi definiera och klargöra både i kursplaner och för eleverna. Det måste bli tydligt vad som menas med kritiskt tänkande inom respektive ämne och hur detta kan stödjas i undervisningen, säger Åsa af Geijerstam, lektor vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier.

Ämneskunskaper viktigast

För skolorna innebär de här forskningsresultaten att för att lära eleverna kritiskt tänkande måste skolorna börja med gedigna ämneskunskaper.

– Det allra viktigaste för kritiskt tänkande är att lärarna och skolan ger eleverna förutsättningar för goda ämneskunskaper, säger Thomas Nygren.

Men samtidigt understryker forskarna att studien inte visar att fokus ämneskunskaper per automatik leder till kritiskt tänkande.

– Eleverna behöver förmodligen få träna på att resonera kritiskt inom respektive ämne utifrån ämneskunskaperna om de ska bli bra på det, säger Johan Prytz, lektor vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier.”

 

Nygren/Brounéus har vidare ett avsnitt om att lära sig ”granska nyheter som ett proffs”, där inte minst lateralt läsande ingår som en central strategi. ”Lateral reading” är ett huvudinslag i den stora satsning som just nu görs på en lång rad amerikanska universitet, utifrån riktlinjer och en bok av Mike Caulfield (som finns fritt tillgänglig i digital form). Se vidare här.

Caulfield leder The Digital Polarization Initiative, vars målsättningar är att studenter ska lära sig:

”- Perform basic verification and contextualization tasks.

– Understand the larger social structures behind and social impact of mis-, dis-, and mal-info.

– Design personal, civic, and political interventions that improve our shared information.

Han rekommenderar i en uppföljande artikel att konkreta exempel i undervisningen i digital källkritik följs upp med fördjupande frågeställningar som även inkluderar överväganden om att själv intervenera i de digitala ekosystemen, de olika stegen som rekommenderas är

1) själva granskningen/verifieringen av t.ex. en bild

2) ”The Story Behind the Story”, varför har t.ex en bild manipulerats?

3) ”The Plan for Action”, vad gör man sedan?

 

En ganska ny och mycket läsvärd studie kring just lateralt läsande och ”digital lateracy” är ”Lateral Reading: Reading Less and Learning More When Evaluating Digital Information” av Sam Wineburg och Sarah McGrew, som visar hur lätt det är även för högutbildade att trilla i en rad fällor när man granskar digital källor på nätet. Faktakollares knep för lateral kontroll har mycket att ge. Studien diskuteras närmare här. Om man vill vara litet ironisk kan man påpeka att studien bl.a. involverade några historiker, som alltså inte klarade den digitala källkritiska utmaningen särskilt bra, vilket kan ställas i relation till de tidigare resultat gällande mer traditionell källkritik där den historiska källkritiska traditionen istället uppfattats som en förebild.

 

Man kan jämföra med denna artikel tidigare i år av Joanna Petrone, där hon med Sam Wineburg m.fl. menar att (amerikanska) skolan och lärarkåren ej alls hängt med i utvecklingen, och att det behövs en rejäl uppgradering av programmen för ”media literacy”. För att förstå de nya aspekterna från ”critical media literacy” behöver man tona ner de typiska checklistorna för sant-falskt, och istället öka förståelsen för maktaspekter, hur plattformar kan manipuleras och liknande.

 

Nygren/Brounéus går också in på vad som på engelska brukar kallas ”science literacy”. Hur ska man bäst motverka ”alternativa fakta”, konspirationsteorier, pseudovetenskap o.dyl., företeelser som faktiskt berör närmast alla ämnesområden i skolan? Författarna tar upp exemplen:

Historia: myter om förintelsen och andra typer av förljuget historiebruk, månlandningen

Samhällskunskap: desinformation och populism i odemokratiska rörelser (t.ex. Trumprörelsen), invandring/integration, flyktingpolitik

Naturkunskap: kreationism, klimatförnekelse

Idrott och hälsa; Hem- och konsumentkunskap: kost- och träningsmyter (viktuppgång/viktnedgång), vaccinmotstånd etc.

Här finns mycket kvar att undersöka, men allmänt gäller rådet att först lyfta vetenskapliga fakta och vetenskaplig konsensus, och därefter problematisera myter och konspirationsteorier. Mitt eget intryck från den omfattande diskussion som pågår kring dessa frågor är att man alltmer efterlyser att undervisning bör inbegripa inblickar i hur forskningsprocessen faktiskt ser ut, och hur forskningskonsensus och forskningslägen upprättas. Det är viktiga insikter i en tid när avvikande, inte sällan problematiska, studier finns bara ett klick bort på nätet. Dessutom är ofta det mer problematiska materialet lättare åtkomligt i lättillgängliga, mindre nogräknade, tidskrifter, medan många mer kvalitativa studier fortfarande ligger bakom betalväggar och kräver dyra prenumerationer. Utvecklingen mot open source för forskningspublicering är välkommen sett utifrån detta sammanhang. Nygren/Brounéus lyfter fram att även ekonomiska och politiska aspekter på forskning och misstänkliggöranden av den bör lyftas fram (möjliga bakomliggande intressen).

Det finns också förslag på kollegiala diskussionsfrågor och undervisningsaktiviteter i samma temablock där Nygren/Brounéus är publicerad.

 

Utmaningarna för undervisning i mediekunnighet/media literacy diskuteras intensivt på många håll. Som ett exempel kan nämnas denna rapport från Data & Society om framtiden för media literacy i skolundervisningen, i en amerikansk kontext. Det är mycket som händer, och angreppssätten måste enligt rapporten förnyas, vidgas, omvärderas osv. Jag citerar från rekommendationerna:

”The report recommends the following approaches:

-Developing a coherent understanding of the media environment: With new technologies and new rhetorical techniques, existing programs should be updated.

-Improve cross-disciplinary collaboration: Media literacy is often seen as a narrow, pedagogical field. But work from other disciplines – social psychology, political science, sociology – is producing new research and findings that could greatly benefit media literacy.

-Leverage the current media crisis to consolidate stakeholders: The new attention on “fake news” could allow for new cross-disciplinary collaboration and therefore greater coherence within the field.

-Prioritize the creation of a national media literacy evidence base: A centralized and stable base of evaluation data would make more accurate assessment possible. Though there are many potential political challenges to such an evidence base.

-Develop curricula for addressing action in addition to interpretation: With the increased use of social media, literacy efforts need to be able to address user behavior in addition to interpretation.”

 

Mathias Cederholm